Robert Langdon, professor i religiös symbolik väcks mitt i natten av ett mycket underligt samtal, han åker till Schweis där en forskare har blivit brutalt mördad och där han hittar ett märke efter Illuminati som är en mäktig mytomspunnen underjordisk rörelse. Där efter följer en adrenalinpumpande jakt på mördaren som leder Langdon och den mördade forskarens dotter Vittoria genom hela Rom. Som om det inte var nog med mördarens framfart så har Illuminati lyckats stjäla ett mycket farligt ämne som kan spränga hela Vatikanen, vilket vara Illuminatis slutgiltiga mål.

Helt ärligt en av de mest spännande böckerna jag någonsin läst. Läste den under semestern på Creta och det var bara när den otroliga hettan tvingade ner mig i poolen som jag kunde lägga den ifrån mig.

Historien är otroligt komplex och man blir som besatt av tanken att förstå vad de olika symbolerna betyder och att hitta mördaren. Medan man läser känner man sig som en expert på både Illuminati och den Katolska kyrkan, vilket jag verkligen inte är men det var ju kul att känna sig otroligt smart för en gångs skull.

Alla som gillar spännande böcker och inte är rädda för lite brutala mord borde läsa denna boken!

5 av 5 pentagram

Spökflickan handlar om Torey Hayden, en barnpsykolog som träffar 8åriga Jadie. Jadie är ett enda stort mysterium, hennes irrationella och ibland våldsamma handlingar tyder på ett trasigt förflutet men hon berättar ingenting.

Sakta men säkert vinner Torey flickans förstoende och får henne att dela med sig av sin historia, en fruktansvärd och vedervärdig historia som bara inte kan vara sann. Ju mer Torey för höra desto mer förvirrande blir Jadies historia. För det kan ju inte stämma, allt det här om olika hemska riter som utförs i natten, eller?

Torey Hayden är en barnpsykolog som specialiserat sig i självvald mutism, hon har skrivit många böcker inom samma änme som Spökflickan och de är sanna historier om riktiga barn och deras liv. Det gör allt så mycket mer skrämmande.

Hennes sätt att skriva är lättläst och skapar klara bilder i läsarens huvud, ibland lite för klara. Berättelsen om Jadie är fruktansvärd och hemsk, man vill inte läsa nästa fruktansvärda sak men man kan inte låta bli, det är fängslande med verklighet även om det är en brutal verklighet. Som så ofta verkar vara fallet.

Trots att boken är full av äckliga, hemska, tårframkallande grymheter så är den på samma gång full av hopp, kärlek och tro på människan. Tro på att saker kan ändras, tro på hjälp och framförallt tro på den egna personen.

Jag har läst många av Torey Haydens böcker och tycker att de är mycket bra, hennes passion för barnen smittar av sig och man brinner för deras sak. Länge var min tanke att bli barnpsykolog, troligtvis mycket inspirerad av henne, för att kunna hjälpa till och göra världen till ett bättre ställe för i alla fall någon. Det var tills jag såg intagningspoängen på Psykologprogrammet.

Men ni som inte har läst någon av hennes böcker, läs inte den här först. Den är otroligt grym och det är bättre att mjukstarta med någon av de andra som inte lämnar dig uppriven vid sista sidan. Jag säger inte att det här inte är en bra bok, för det är det verkligen, bara att om man skulle läsa denna först så skulle man lätt kunna bli avskräckt från att läsa någon av de andra och då skulle man missa en hel massa underbar läsning.

Dock är hennes böcker inget för den klenhjärtade och lättskrämda, jag borde alltså inte läsa dem men det gör jag ändå. Får stå mitt kast när jag inte kan sova med lampan släckt.

5 av 5 nattlampor