Sitter i köket med en sovande hundvalp i knät och kan ju inte tycka annat än att det är fruktansvärt mysigt.

Min röst låter fortfarande som en kedjerökande 60årings men jag har inte lika ont i halsen längre, dock är hela bröstet fullt med slem och det är lite svårt att andas men det är ändå en överskattad aktivitet.

Idag har jag tömkört Charles och longerat Robin. Pojkens nya ponny, Peter Rabbit, kom igår så jag satte upp staket till honom och Rebel. Tog mig hur lång tid som helst och på slutet var jag gråtfärdig, jag blir så frustrerad när saker inte funkar och jag har ont om tid.

På grund av det förbenade staketet så hann jag inte mocka eller fylla hönät, kände verkligen inte för att jobba extra tid så jag ska göra det så fort jag börjar i eftermiddag, vilket är om 20min.

Det har smällt uppe på backen jätte högt massor av gånger både igår och idag. När jag tömkörde Charles kom det ett rådjur farande som skjuten ur en kanon och efter den så kom en hund i full karriär. Tror jag fann svaret på smällgåtan, rådjursjakt. Fast det känns lite fel tid på året... Är det verkligen rådjurssäsong nu? Kanske annorlunda i England.

Ikväll ska jag prata med mamma för första gången på evigheter, 5 dagar men dt känns som mycket när man inte har någon att prata med alls. Efter det så blir det Lost tills jag somnar, riktigt spännande ju!

Svårt att se, inzoomad kameramobil, men det är ett rådjur som låg där en hel dag förra veckan. Först trodde jag den var skadad men sen var den borta så jag antar att den solade lite.