Detta kan läsas på bokens baksida:

Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, befinner sig i Paris för att hålla en föreläsning när han väcks av ett telefonsamtal. Den åldrade intendenten på Louvren har blivit brutalt mördad inne på museet och ett märkligt chiffer har hittats intill hans kropp. Langdon kallas till platsen för att hjälpa till att lösa gåtan, ovetande om att polisen också håller honom för misstänkt till dådet.

Medan Langdon och den franska polisens kryptograf, Sophie Neveu, söker avtäcka det gåtfulla meddelandet finner de ledtrådar i Leonardo da Vincis verk - ledtrådar som är synliga men samtidigt skickligt förklädda av konstnären.

En koppling till den mördade intendenten stärks när det avslöjas att han tillhört Prieuré de Sion - det sekreta sällskap som innehållit medlemmar som Newton, Botticelli och da Vinci. Langdon misstänker att de är en fantastisk historisk hemlighet på spåren, en hemlighet som genom århundraden bevisats vara lika upplysande som farlig.

En rasande kapplöpning tar sin början.

OJ OJ OJ säger jag bara. Håll i hatten damer och herrar för här vankas det spänning av bara sjutton. Det är så det svindlar och svartnar för ögonen och man vill bara veta mer, mer, MER.

Eftersom jag läst Änglar och Demoner så visste jag ju lite vad jag hade att vänta mig men det var lika spännande ändå. Konspirationerna hopas, intrigerna tätnar, allt har en dubbel mening och ingen är vad de verkar vara.

Vågar inte se filmen eftersom den innehåller ganska så otäcka scener men jag kan ju gissa att den måste vara spännande den med. Är ju trots allt samma historia...

Jag vet inte vad jag ska skriva för jag vill inte avslöja någonting. Alla som inte har läst den gör det!

Man känner sig som en upplyst expert på allt vad symboler heter när man läst färdigt den och om jag har möjlighet så skulle jag gärna åka runt och titta på alla platser som beskrivs i boken. Får kanske en möjlighet att titta på Newtons grav inom snar framtid... Ska se om jag kan känna igen något från boken.

5 av 5 kryptexter

Så där. Nu är allt som vanligt igan, de senaste två veckorna har varit lite röriga med besök hit och dit men nu är det tillbaka till vardagen igen.

Den 1e November så kom ju min familj hit, mamma, pappa, lillebror och Alex. Det var så otroligt skönt att träffa dom och kunna prata svenska hela tiden. Vi hade skitkul och dom gillade England och Exeter jätte mycket.

Så här såg vår vecka ut:

Måndag: Dom anlände i England på eftermiddagen men var inte här fören typ halv 10, kan ju avslöja att den dagen var jag ganska okoncentrerad och gick mest och väntade på att dom skulle komma. När dom väl kom så hade vi kramkalas och åt lite snabb kvällsmat här i huset. Sen åkte mamma, pappa och lillebror till sitt B&B för att sova och jag och Alex sov här i mitt rum.

Tisdag: Hela basset åkte med mamman när hon skulle lämna den lilla flickan på skolan för att hämta vår hyrbil. Hon hade varit jätte söt och frågat tusen frågor. När dom kom tillbaka med hyrbilen så gick vi runt här hemma och tittade på allt här i kring. Sen åkte vi och åt lunch på en pub som ligger här i närheten. Maten var lite sisådär men det var rätt mysigt ändå. Vi tog en liten rundtur mitt ute i ödemarken och tittade på alla häckar, får och kullar. När vi körde förbi macken så stannade vi och handlade lite att äta till kvällen. Resten av kvällen spenderade vi på deras B&B, pratade, åt och spelade kort.

Onsdag: Vi tog bussen till Exeter och gick runt där hela dagen, tittade på katedralen och alla fina hus och på alla affärer. Alla enades om att Exeter var kalasfint. Hela dagen var jätte lyckad och kvällsmaten på en thai/amerikansk grill restaurant var pricken över iet.

Torsdag: Vi tog bilen och åkte till Exmoor. Körde lite halvvilse men annars gick det bra. Det var sjukt dimmigt så man kunde inte se något av det häftiga landskapet, vilket var synd. Men vi såg i alla fall havet och åt scones. Det var en härlig dag trots det dumma vädret. På kvällen åt vi på en annan lokal pub och ojojoj vad där var fint och gott! Det var jätte mumsigt och mysigt.

Fredag: Klockan 6 åkte dom här ifrån för att resa hem till Sverige igen. Jag grät.

Men det är bara 5 veckor (och 3 dagar) tills jag kommer hem och får träffa alla igen. Jag längtar så mycket!

Dimman vid havet

Så här höstigt var det i Exeter

Detta står på boxens baksida(översatt från engelska):

Medan Dollhouse fortsätter att förse sina toppkunder med Actives - människor som imprintats med personen som kunden vill att de ska vara - spinner dess teknik farligt långt ur kontroll. Nu måste en osannolik allians försöka förstöra det onda företaget bakom fasaden. Och medan den vackra, dödliga Activen Echo kämpar med sina minnen måste hon låsa upp den hemlighet som kommer att fastställa hela mänsklighetens öde.

Den andra säsongen är lika underbar som den första, spänning på hög nivå!

En av de saker som jag gillade med första säsongen har dock försvunnit, varje avsnitt är inte längre ett äventyr som avslutas i samma avsnitt utan den röda tråden som följde under äventyren har istället tagit över helt vilket gör att det nästan är helt outhärdligt spännande och helst vill man bara se hela boxen i ett streck, vilket skulle ta 542 minuter om man tror vad som står på speltiden.

Hela gänget är fortfarande med, Topher lika associal och söt som alltid, min favorit karaktär om ni undrar.

Ibland hade det nog inte varit fel att vara Echo även om det måste vara lite ansträngande att ha 40 personer i sitt huvud, det måste ju erkännas att det hade varit behändigt att bara kunna plocka fram vilken personlighet man behöver. En mästerkock när man är hungrig, ninjaturtle när man är i fara och läkare när någon gjort sig illa. Jag hade dock klarat mig utan den där seriemördaren som söver kvinnor och använder dom som dockor.

Männsklighetens undergång är ett faktum och är en stor del av historien. Jag som har någon slags allvarlig störning sedan jag såg Tribe alldeles för mycket när jag var liten tycker att allt sånt är sjukt häftigt. Det finns en film om drakar som också handlar lite om det, någon som vet vad den heter?

Om vi nu tar oss samman och slutar spinna iväg på allt annat så är det en mycket sevärd serie.

4 av 5 galna vetenskapsmän

Detta kan man läsa på baksidan:

Corinne Hofmann, en ung schweizisk affärskvinna, åker på semester till Kenya med sin fästman. Hon känner sig genast hemma i landet och när hon ser en vacker massajkrigare, Lketinga, drabbas hon av den stora passionen.

Under fyra dramatiska och omvälvande år lever Corinne tillsammans med massajerna på den afrikanska landsbygden. Osentimentalt och utlämnande berättar hon om en tillvaro fylld av kulturkrockar, fysiska umbäranden och erotisk besatthet. När Lketingas svartsjuka blir outhärdlig och han dessutom antyder att deras dotter bör omskäras och giftas bort bestämmer hon sig för att lämna Kenya tillsammans med barnet.

Den vita massajen är en sann berättelse om gränsöverskridande kärlek, som har toppat bästsäljarlistorna och översatts till ett tiotal språk.

En mycket annorlunda berättelse, hur många schweiziska kvinnor har gift sig med en massajkrigare egentligen? Antagligen inte så många...

Boken var bra och jag sträckläste den under mitt varma täcke.

Det var nästan lite jobbigt att läsa den för jag slets mellan att tycka att hon var sjukt korkad som flyttade tvärs över världen bara för att hon sett en snygging, hur många charmknuttar har man inte sett på semester? Men sen så kände jag att hon var sjukt cool, stark och modig. Att leva mitt i ett land man inte förstår, där människorna gör saker man inte förstår på ett språk man inte förstår och på något otroligt sätt ändå vara lycklig måste ju räknas som en stor bedrift.

Jag som gnäller över Englands efterblivenhet, värmesystem hallå, skulle ju inte överleva en sekund i Afrika.

Hon förskönar inget i sin berättelse och berättar naket och utelämnande om precis allting. Det är gripande och fängslande.

4 av 5 manyator

Lite bilder som jag varit seg på att ladda upp

Hösten är här

   Presenter

Ciderpressen som vi använde i helgen, urgammal.

Mina nya älsklingar!

Nu är veckan slut.

Min familj har varit och hälsat på mig, måndag-fredag och det var underbart!

Ska berätta om allt och det kommer en hel drös med bilder men just nu orkar jag inte ta tag i det.

Idag har vi gjort cider, jag tittade mest på men ändå, det var skithäftigt! Ciderpressen är urgammal och det var en massa bönder här som hjälpte till. Hade svårt att förstå dom men det var kul ändå.

Till skillnad ifrån gårdagen. Familjen var bjudna på en 5th november-fest med fyrverkerier och brasa som jag följde med på. När jag kom dit var det bara 2 av de ca 10 vuxna som hälsade på mig och sen var det ingen som sa ett enda ord till mig på hela kvällen. Det var nog min sämsta kväll någonsin.

Men imorgon är det en ny dag och en ny vecka.