Pyjamasen som jag köpte igår är mina bäst spenderade pengar någonsin! Det var så härligt att vara varm och mysig istället för kall och omysig. Jag hade inte ens det lilla elementet på och jag förs inte!!! Otroligt!!!

Efter en underbar natt med min älskade pyjamas gick jag upp och fixade frukosten. Den fortlöpte utan större komplikationer och när barnen åkt iväg plockade jag undan lite snabbt och bäddade deras sängar. Vid halv 9 gick jag ut och tog in hästarna, de ville minsann absolut inte komma in så det tog mig ganska lång tid och många svordommar att få in de fyra åbäkena.

Eftersom mitt knä är kaputt så fick mamman motionera alla 4 och jag fick agera stalledräng. Borstade Doyle och Rebel, satte på deras utrustning och sen så red hon iväg på Doyle med Rebel som handhäst. Medan hon var borta ordnade jag med lite varmt och gosigt hö till marsvinen, mockade den lilla hagen, tvättade vojlockar och gjorde iordning de andra två. När hon kom tillbaka slängde vi ut de två svett-trollen, de rullade sig alldeles grå och sen var de nöjda. Medan hon tog de andra på en tur gjorde jag rent utrustning, en massa utrustning. Det är otroligt vad de smutsar ner sina saker här, allt var lerigt och hårigt. När det mesta var om inte skinande rent så i alla fall renare än när jag började så gick jag in och åt lunch.

Toast med sylt och ost fick det bli, och så lite yoghurt som avslutning. Det finns inget bättre sätt att äta lunch på än med en bok i handen! Läste och mumsade i evighter.

Traskade upp på mitt rum och kurade ner mig i sängen, det har varit jätte kallt här idag så jag frös som en liten babian efter allt blaskande med vatten i stallet.

Läste ut min bok under min lediga tid och sen lekte jag lite med datorn.

Halv 5 började jag igen och då vek jag tvätt och spelade The Baseballs för att slippa höra blåsten som gjorde så att hela huset bankade och lät läskigt. Tog in hästarna igen, borstade av den värsta leran, satte på dem sina täcken, matade de som skulle ha mat och släppte sen ut dom för natten.

Gick in och strök några skjortor, vek lite mer tvätt och sen kom hela högen hem. Gjorde tortelini och brocoli, blä på det sistnämnda, barnen var av någon anledning otroligt bråkiga idag och skrek och hade sig.

Vår diskmaskin funkar äntligen, hurra, så nu behöver jag inte diska allt för hand längre. Den luktar dock lite speciellt efter ett par veckor utan användning så jag kör den nästan tom för tillfället för att se om lukten försvinner.

När köket var rent igen var min arbetsdag över så jag gick och plockade undan på mitt rum, kröp ner i min underbara pyjamas, den matchande morgonrocken och de sköna tofflorna, tog min dator och satte mig i soffan. Nu väntar jag på att mamma och Alex ska logga in på Skype så att vi kan prata. Världens bästa uppfinning det där.

Det här kan man läsa på bokens baksida(översatt ifrån engelska så jag ber om ursäkt för eventuella konstigheter):

När Lyra får den konstiga och mycket hemliga alethiometern börjar hon en otrolig resa som tar henne till Arktis frusna landskap, där häxklaner härskar och isbjörnar slåss. Ödet som väntar henne kommer få oändliga konsekvenser långt bortom hennes egen värld...

Tänkte börja med att skriva lite om Philip Pullmans sätt att skriva. Han har ett mycket säreget sätt att berätta en historia, det tog mig ett tag att komma in i det hela, speciellt som jag läst boken på engelska. Alla människor i boken har en daemon, vilket är som en yttre del av deras själ, i form av ett djur som delar deras tankar och känslor. Alla kan se varandras daemon och man kan om man saknar skrupler röra vid någon annans själ, bokstavligt talat. Hela boken byggs runt det faktum att alla har en daemon och om de inte fanns skulle historien inte ha något sammanhang eller någon mening. Jag förstod inte alls vad som menades med dessa daemoner från början men sen när jag klurat ut det hela så var det en självklarhet och jag önskar att vi faktiskt hade en sådan figur att dela hela livet med.

Nu till själva handlingen. Lyra får alltså det här konstiga instumentet och av olika anledningar reser hon till Arktis. Det finns en hel drös med konstiga figurer i denna berättelsen och alla spelar sin egna högst viktiga roll.

Boken är mycket bra och mycket spännande, dock har jag lite svårt att se vilken åldersgrupp den riktar sig till. Å ena sidan är den menad för barn men å andra sidan så är den full av barbariska händelser och svåra moraliska dilemmor. Kanske att en yngre person inte ser allt det som jag läste ur många av personbeskrivningarna utan tar det som det är och antingen är personen ond eller god. Då skulle det ju faktiskt kunna vara en universal bok som passar alla åldrar.

Det var svårt att lägga ner den och ledsamt när den tog slut så jag ser fram emot att läsa de följande böckerna i serien.

5 av 5 pansarbjorne

Andra titlar i serien:

The Subtile Knife

The Amber Spyingglass

Lyra's Oxford