Igår var ett svart hål, något som inte finns, bortglömt.

Idag har jag bestämt mig. Jag gör det här för mig. Inte för någon annan. För mig.

Jag är i England för att jag fick ett infall, så är det. Men nu när jag är här så är jag här för min skull. För att ge mig själv en ny erfarenhet. Ett par månader i ett annat land för att bli mer som person. För att komma närmare mig själv. Här är det bara jag och mina tankar, familjen som jag bor hos är så klart också här men för mig så är det jag som är viktigast.

Just nu är det jag som är nr 1. När jag kommer hem så kommer det vara studier, jobb och boende som är nr 1. Därför måste jag passa på att sätta mig själv först medan jag kan.

Självisk är inget som jag vanligtvis är så därför måste jag öva. Tvinga mig själv att inte ta åt mig utan bara tänka på mig själv. Jag kan inte få alla att gilla mig. Så är det bara och just nu så måste jag gilla mig själv.

Punkt slut.

Övertygande?

Jag försöker i alla fall.

Detta kan läsas på boxens baksida(översatt från engelska så jag ber om ursäkt för eventuella konstigheter):

Som en Active tjänar den mystiska Echo som ovetande agent för Dollhouse, en illegal organisation som förser sina toppklienter med programerbara människor.

Actives får en personlighet inprintad vilket gör dem tillfälligt till vem eller vad som helst, en perfekt inbrottstjuv, älskare, spion eller lönnmördare.

Nu när FBI och hennes eget förflutet kommer närmare och närmare måste Echo klara av en skurkaktig Active som gör allt för att stänga ner Dollhouse - för alltid.

Detta är alltså den serien som jag nördade i typ 700 minuter, tror den hade speltid på ungefär 700, kunde inte sluta titta. Om det är en bra eller dålig sak vet jag inte, jag hade ju inte tråkigt här ute på engelska landsbygden men jag fick lite dåligt med frisk luft.

Bra var den i alla fall! Varje avsnitt var som ett äventyr som klarades av på ett eller annat sätt men genom alla avsnitten så gick den övergripande handligen som en röd tråd. Precis så som jag vill ha det! Inte långtråkigt en sekund kan man ju säga och satan i gatan vilka karate skills alla Actives verkade ha.

Ganska mycket slagsmål, lite romantik, massor med mysterier och bra gjord. Det kändes som om man kände alla karaktärerna och vi kan ju säga så här, om jag slapp hela den här grejen med att inte äga sin egen kropp så hade jag ju inte sagt nej till att bo i Dollhouse. Fint som snus.

Sista avsnittet var dock en STOR överraskning, blev totalt chockad och letar febrilt efter säsong 2.

5 av 5 datanördar