Idag steg jag som alltid upp när man klocka vrålade kvart i 7, gick mycket försiktigt ner för trappan, jag har ramlat och det gör ont! Plockade undan all diskad disk som stått på tork under natten, dukade bordet med flingor och mjölk, rostade bröd och åt mina flingor medans jag väntade på barnen som kom ner mer eller mindre vakna.

När frukosten var uppäten åkte hela basset till skolan och jag diskade upp efter oss.

Jag gick min vanliga tur i huset och snyggade till och plockade upp allt möjligt som barnen slängt omkring sig.

Vek ett enormt berg av tvätt och sen var det dags för en ridtur på Charles.

Jag gick ut i stallet och hämtade in honom, Doyle, Rebel och Robin. Borstade alla fyra och sadlade Charles. Fick tillbaka min engelska telefon med pengar på, nu kan jag nå omvärlden igen, satt upp och red iväg på min första egna tur utan mamman som guide. Hon hade skrivit en vägbeskrivning till mig så det var ju inte så svårt. Trodde jag.

Allt gick bra tills det gick dåligt. Jag svängde vid rätt ställe, hamnade vid rätt ställe och sen så var det plötsligt inte rätt längre. Red tillbaka ner för en väldigt lång kulle som vi precis travat uppför, insåg att jag hade varit rätt från början och travade tillbaka upp, stackars Charles fick jobba häcken av sig. Svängde höger, upptäckte att vägen var helt fel, gick tillbaka svängde vänster och upptäckte att AHA jag känner igen mig!

Sen var allt frid och fröjd. Tills jag kom in i en by. Vilken jag insåg att vi kör igenom för att komma till bussen så alltså var jag väldigt för mycket långt förbi vårt hus. Fortsatte framåt för att se om jag kunde hitta någon att fråga om vägen. Hittade ett par engelsmän som av en händelse visste en massa om Sverige. Lyckades följa deras direktioner och kom hem till slut. Hästen var genomsvettig och jag var genomsvettig. Och så är mitt knä helt förstört igen. Inte för att det varit bra sen jag gjorde mig illa men nu är det outhärdligt.

Jag hoppade av och gjorde haltande iordning hästen. Gick in och åt lunch, 40 minuter försenad, upptäckte att man kan faktiskt skära hyfsat tunna ostskivor utan osthyvel och var nöjd.

Fick veta sedan att jag hade ridit fel från början och inte alls tagit den vägen som det var tänkt att jag skulle ta. Lokalsinnet hos mig är lika med noll.

Under min lediga tid tittade jag på en film och läste lite i min bok.

Sen var det dags igen.

Jag lade undan all mat mamman handlat och stoppade lite saker i torktumlaren. Sopade stallgången, städade upp bland fodret och satte täcken på hästarna. Efter det dukade jag bordet och fixade ännu mer med tvätten. Sen var det matdags. Det blev spaghetti med tomatsås och till efterrätt någon slags kaka som den stora flickan gjort i skolan. Disken tog jag hand om och när jag väl hade röjt upp i köket var min arbetsdag över.

Tog ett snabbt bad och så sitter jag här. Har pratat med pappa på Skype, en mycket bra uppfinning det där, så nu är det snart dags för sängen. Imorgon blir det Exeter och yoga för mig.

Nattinatti

Eller ja, det var bara Malin som bad om det, men vad gör man inte för den skönheten.

Jag bor alltså i England, närmare bestämt i Devon i södra England. Närmsta större stad är Exeter, en mycket trevlig och fin stad må jag säga.

I huset där jag bor finns också en mamma, en pappa, en 10årig flicka, en 9årig pojke, en 5årig lillasyster, 5 hästar, 2 katter och 3 marsvin. Och så jag förstås. Jag är famljens au pair. Vilket betyder att jag passar barnen, håller ordning i huset, tvättar, pysslar med hästarna och lite annat smått och gott.

Vi bor ute på landet och här är allting grönt. Alla vägar är kantade av häckar som är gröna. Vägarna slingrar sig uppför kullar som är gröna. Alla gårdar omges av fält som är gröna. Men fåren är rosa. Ja på allvar. Dom blir så på grund av att det är väldigt lerigt här och jorden är röd. Mycket intressant första gången man ser det. Både fåren och jorden.

Så här ser en typisk arbetsdag ut för mig:

Jag börjar 07.00, ordnar frukost åt barnen och när de har åkt iväg till skolan börjar jag att plocka upp i alla rum och se till så att huset ser prydligt ut. Efter detta brukar jag vika tvätt. Allt detta brukar vara klart runt 9 då jag går ut i stallet och tar in hästarna, sedan borstar jag dem och sätter på dem deras utrustning. Sedan rider jag och mamman i ca 1.5h När vi är tillbaka är det av med alla saker och ut i hagen. Då är det dags för min lunch. Efter lunchen är jag ledig fram till 16.30 då jag dukar bordet och pysslar ännu mer med tvätten innan barnen kommer hem. Vi hjälps åt att laga mat och sen sädar jag undan efter oss. Vid halv 8 är huset i ordning och jag slutar.

Varje onsdag åker jag till Exeter för att gå på yoga. Då spenderar jag hela dagen i stan, åker vid 8 och kommer hem vid 5.

Helgerna är jag antingen ledig eller så är jag barnvakt, om jag är ledig så åker jag iväg och gör något skoj eller så ligger jag i min säng och latar mig hela dagen. Båda alternativen är lika trevliga. Om jag är barnvakt så är det jobb hela dagen. Alla ska matas, hållas ordning på och underhållas. Kan bli lite knivigt ibland men än så länge har det gått bra.

Tja, det är väl så det ser ut. En mer detaljerad genomgång av min dag kommer så småningom.

Det här kan man läsa på filmens baksida(jag har översatt det från engelska så jag ber om ursäkt för eventuella konstigheter):

Nanny McPhee och den stora smällen är det andra kapitlet i den här roliga, magiska och hjärtvärmande historien som har förtrollat barn världen runt.

Den mystiska nannyn som dyker upp när hon är som mest behövd men som minst önskad hittar den här gången en familjegård där kaos har utbrutit. Kriget är i full gång mellan bondungarna och deras bortskämda stadskusiner.

Med hjälp av allt ifrån en flygande motorcykel till trädklättrande griskultingar skapar Nanny McPhee den rätta formulan för att lära barnen de fem läxorna.

Ja, jag vet att det är en barnfilm. Så, nu har vi rett ut den saken.

Men lite barnfilm då och då gör själen gott! Speciellt när man får se grisar göra synkroniserad simning och skratta åt barnsliga skämt. Den här filmen är precis som sin företrädare mycket bra, den förra var dock lite mer min humor. Ännu en gång kommer Nanny McPhee med sin fula nuna och räddar situationen som höll på att spåra ur totalt. Den är faktiskt rolig även om man är vuxen, finns tydligen folk som är det, mysig är den definitivt och man blir varm i hjärtat precis som omslaget lovar. Moralen är på topp tillsammans med förmågan att desarmera en bomb som råkat falla i ett av famljens fält.

4 av 5 elefantungar