Filmen Hair är en version på musikalen med samma namn.

Hair handlar om Claude, en ung man som levt hela sitt liv på landet. Claude åker till New York för att ansluta sig till militären, han har några dagar att spendera i den stora staden innan han ska åka till militärbasen. Under sin första dag träffar han en grupp hippies som han blir vän med och spenderar resten av sina fria dagar med. Deras värld är en total motsatt mot hans lugna lantliv och han får se många nya saker som både chockar och förbluffar honom. Tillslut tar deras tid tillsammans slut och ledsen över att aldrig få se sin nyfunna kärlek eller sina nya vänner igen åker Claude till militärbasen. Där han blir till en hårdhudad militär som åker ut i kriget. Eller?

Musikaler brukar ofta vara fulla av sånger som handlar om det som är viktigt för karaktärerna men i denna filmen var det rent ut sagt sjukt konstiga sånger. Det kan bero på att jag inte förstod handlingen och att det var höga hippies som sjöng men sångerna var bortom allt förstånd. Jag kan väl inte säga att jag blev jätte förtjust i den här filmen, förstod aldrig riktigt vad den handlade om och kan för mitt liv inte förstå vad filmtitlen har med saken att göra. Trots att där var ett par sånger som innehöll ordet hair så känns det inte som om det hade något med handligen att göra. En sak som ger den ett plus i kanten är att jag skrattade många gånger åt just hur osannolika sångtexterna var och hur otroligt innovativa kläder många hade. Tyvärr är det nog det enda plus som finns i filmen. Har man inte sett den så har man inte missat mycket.

2 av 5 locktänger

alt="" />

Så här står det på boxens baksida:

Fem år har gått men hemligheterna är fortfarande många på Wisteria Lane. De starka banden mellan Bree, Gabrielle, Susan och Lynette består trots alla prövningar och mörka hemligheter. Men hur kommer deras vänskap att påverkas när Edie plötsligt återvänder med sin nye mystiske make? Och vilka hemmafruar kämpar om den åtråvärda titeln ”Årets Hemmafru”? De välklippta gräsmattorna på Wisteria Lane kan inte längre dölja alla skandaler som utspelar sig bakom de stängda dörrarna.

Som en av de Desperate Housewives-frälsta kan jag avslöja att jag har alla boxar fram till denna och kommer önska mig de följande i julklapp.

Denna säsongen är en väldigt bra säsong, spännande och rolig. En av de bästa hitills enligt mig.

Dave, Edies mystiske make är den röda tråden i mesta delen av säsongen och han bjuder på väldigt mycket spänning. Susan framkallar, som alltid, massor av skratt. Bree jobbar hårdare än någonsin. Gabrielle letar efter glamour på alla ställen hon kan hitta det. Lynette fortsätter att vara en stark kvinna och håller familjens huvud ovan vatten. Det enda negativa jag har att säga om den här boxen är nog att den har för få avsnitt, tog slut på ingen tid alls!

5 av 5 äpplen

Så här står det på filmens baksida(Jag har översatt den ifrån engelska så jag ber om ursäkt för eventuella konstigheter):

Tonåriga Baby åker med sin familj till Kellermans semesterresort i Catskills bergen. Saker och ting är ganska lugna tills hon möter Johnny, en danslärare på Kellermans som förtrollar Baby med sina dansrörelser, sin passion och sin missförstådda ”badboy” image.

Under sommaren 1963 lär Johnny Baby att dansa. Men framförallt lär han henne att älska.

Jag var säkert den sista 19åriga tjej som inte sett Dirty Dancing men nu har jag! Och vilken härlig film!

Jag trodde att den skulle vara mer förutsägbar och att det skulle märkas mer hur gammal filmen faktiskt är men ack så fel jag hade. Precis som de flesta andra som sett denna film blev jag för en stund helt övertygad om att det är dansare jag ska bli, det är väl självklart? Om man får se så mycket bar vältränad manlig överkropp och samtidigt får en så snygg kvinnlig kropp av all svettig dansträning tillsammans med denne halvnakna charmknutten så är det ju ingenting att ens fundera på, dansare får det bli!

Alla tjusiga damer som såg denna film när den först kom måste ha blivit totalt blown away av Johnnys snygga kropp.

Men om vi bortser ifrån den nakna manliga biten, vi kan ju göra ett försök i alla fall, så är det faktiskt en riktigt bra film. Lagom mycket allvar, lagom mycket skratt och en hel jädra massa dans.

5 av 5 skinnjackor