De flesta har väl hört talas om Cats, den musikal som spelats längst på West End.

Fram till igår hade jag bara hört talats om den men nu har jag sett den, dock inte live utan på dvd.

Som namnet avslöjar så handlar musikalen om katter, om katters olika karaktärer. De talade orden är få men sångerna desto fler och danserna är snyggt koreograferade.

Den har ingen egentlig handling utan olika katters egenheter presenteras som ett avsnitt med sång och dans.

Den tjocke överklasskatten, magikern, bråkmakarna, tågkatten, teaterkatten och den fräcka hankatten är några av de karaktärer som det berättas om. Den röda tråd som finns är att de ska välja ut en katt som ska få återfödas och varje avsnitt är som en presentation av en kandidat kan man säga.

Den var ganska lång och lite jobbig att se eftersom den inte hade någon direkt handlig men danserna, sångerna och kostymerna var otroligt bra. Vissa av skådespelarna såg verkligen ut som katter, det var nästan lite obehagligt.

Om man inte har sett den så går världen inte under men om man uppskattar bra dans och fräsiga kostymer så är den trevlig.

3 av 5 klösbrädor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns hopp för mänskligheten!

Här kommer ett väldigt oinspirerande inlägg, mest bara så att ni är förberedda.   Jag är trött. Så galet otroligt trött. Inte bara för att jag var på kalajs igår och kom i säng(soffa) efter 4 utan också för att det känns som om jag står och sta...

Förtjänar faktiskt en klapp på axeln idag, har städat lägenheten och diskat ett berg av disk och är mitt i pluggandet. Läser en massa shortstories och analyserar dem, de är lite konstiga men det hör väl till när det är shortstories.   För tillfäl...

Inga mer seminarier/föreläsningar fören på måndag, jippie! Dock kommer jag ha fullt upp med skolgrejer ändå hela helgen...   Alex och jag kom precis hem ifrån ett litet besök hos hans mamma, det är alltid trevligt att komma ut i skogen en stund. ...

När jag låg i badet och läste om hur man bör skriva uppsatser började det klia i fingrarna efter att skriva precis som jag vill, utan regler och för min egen skull. Så här är jag. Det var ruskigt länge sedan jag ens tänkte på bloggen, än mindre skrev...